När vi väl hade bestämt oss för att utveckla en egen geodesisk dome började arbetet där vi tyckte att det måste börja: i matematiken.
Vi ville förstå konstruktionen, inte bara kunna bygga den. Därför blev de första månaderna en resa genom geometri, vinklar, längder och relationer mellan de trianglar som tillsammans skulle bilda vår sfäriska form. Steg för steg översatte vi matematiken till en tredimensionell CAD-modell som vi själva kunde kontrollera, utmana och förändra.
Vi bestämde tidigt att vår första modell skulle utgå från de svenska regler som då gällde för en friggebod. Det gav oss tydliga yttre ramar: högst 15 kvadratmeter byggnadsarea och högst tre meter i höjd. Nästa modell skulle på motsvarande sätt rymmas inom dåvarande Attefallsregler, med upp till 30 kvadratmeter och fyra meters höjd.
Det kan låta som en begränsning. För oss blev det snarare en konstruktionsparameter.
När diametern och höjden är givna måste hela den geodesiska geometrin anpassas därefter. Längderna på de olika trädelarna, vinklarna där de möts och de trianglar som tillsammans formar skalet måste fungera som ett enda system.
Samtidigt lade vi till ett eget krav som kom att påverka mycket av konstruktionsarbetet: domen skulle vara helt slät på insidan.
När man sitter inne i en Scandinavian Dome ska träkonstruktionen upplevas ren och sammanhängande. Om mötet mellan olika material eller geometrier kräver ett steg ville vi att det skulle hamna på utsidan, där konstruktionen ändå förseglas och där övergångarna kan döljas.
Det kravet ledde oss långt ner i detaljerna.
Arbetssättet mellan oss blev ganska tydligt. Rok utvecklade modellen och jag fungerade ofta som beställare och granskare. Min uppgift var inte bara att fråga om modellen fungerade, utan att försöka hitta var den inte gjorde det. Vi zoomade in, vred och vände, mätte och provocerade konstruktionen tills vi trodde att vi hade hittat nästa svaghet.
Ett av de tydligaste exemplen kom när vi egentligen ansåg att modellen var färdig.
Jag zoomade in i en av punkterna där sex trianglar möts, en form som nästan ser ut som en liten ros. Där såg jag ett steg på insidan. Det bröt mot vår princip om den helt rena invändiga ytan.
När vi mätte avvikelsen visade den sig vara ungefär 0,2 millimeter.
Ingen människa skulle sannolikt någonsin ha sett den i den färdiga domen.
Men den fanns där.
Så vi gjorde om konstruktionen tills även den avvikelsen hade flyttats till utsidan.
Det kan naturligtvis låta överdrivet. Men för oss hade arbetssättet ett annat syfte än att jaga en synlig tiondels millimeter. Genom att pressa modellen på den nivån tvingades vi förstå den. Varje gång vi hittade något som inte var helt logiskt behövde vi gå tillbaka till geometrin, förstå orsaken och lösa den på rätt ställe.
Det skapade en trygghet som blev viktig när modellen så småningom skulle lämna skärmen och bli trä.
För även små avvikelser kan få konsekvenser när de upprepas genom en hel geodesisk konstruktion. En dome består av hundratals delar och vinklar som ska mötas. Om en vinkel avviker med bara några tiondels grader och samma avvikelse återkommer på många ställen kan felet till slut bli betydande när skalet ska slutas.
Det var också här vår kvalitetsprincip började ta form.
Ambitionen att skapa the perfect dome betyder inte att vi tror att det finns en slutpunkt där allt är färdigt och ingenting längre kan förbättras. Tvärtom. Det är ett sätt att arbeta: att hela tiden leta efter nästa detalj som kan förstås bättre, tillverkas exaktare eller lösas elegantare.
När vi till slut kände oss trygga med CAD-modellen var nästa steg att låta geometrin möta verkligheten.
Vi började i liten skala. Av spillvirke byggde vi de första fysiska modellerna, ungefär två meter i diameter – mer lika avancerade hundkojor än färdiga domer. Syftet var inte att skapa något vackert, utan att kontrollera att det som fungerade matematiskt och digitalt också gick att bygga i trä.
Det gjorde det.
Och med de första små modellerna framför oss kunde vi ta nästa steg.
Nu var det dags att bygga i full skala.
During the summer of 2026, we selected three pilot partners from almost 100 applications from Sweden and abroad. The pilot year has now begun with installations in Hemavan, Åre and Borgafjäll.
Under sommaren 2026 valde vi ut tre pilotkunder bland närmare 100 intresseanmälningar från Sverige och andra länder. Pilotåret har nu inletts med installationer i Hemavan, Åre och Borgafjäll.
Tillsammans med våra pilotkunder kommer vi under det kommande året att vidareutveckla varje del av Scandinavian Domes – från materialval och hantverk till logistik, installation och långsiktig hållbarhet – inför den bredare marknadslanseringen 2027.