När de första nybyggarna slog sig ner på Granberget under 1800-talet fanns inga affärer runt hörnet och inga enkla försörjningslinjer. Det man levde av måste i stor utsträckning komma från platsen själv.
Det var ett hårt liv, och vi ska inte romantisera det. Men för många fanns också drömmen om något eget – mark att bruka, skog, vatten och möjligheten att bygga ett liv genom den egna arbetsinsatsen.
Skogen, myrarna och vattnen blev samtidigt ett skafferi. Man fiskade, jagade, satte fällor och odlade det som gick att odla under den korta men intensiva sommaren. Bär och svamp togs tillvara. Årets olika perioder hade sina uppgifter, och kunskapen om naturen var en förutsättning för att klara sig.
Vi lever förstås ett helt annat liv på Granberget i dag. Vi är inte beroende av naturen för vår överlevnad. Men ju längre vi har bott här, desto mer har vi upptäckt hur mycket platsen faktiskt erbjuder – och hur tillfredsställande det är att ta tillvara på det.
Nedanför fabriken rinner en liten bäck med öring. I närområdet finns vatten där vi kan fiska harr, öring, röding, abborre och gädda. När försommaren kommer och de första sländorna och andra insekterna börjar kläckas flyttar fisket från vinterisen till åarna och sjöarna, och flugfiskesäsongen tar vid.
Sedan kommer bären.
Först hjortronen ute på myrarna. Därefter blåbär, hallon och senare lingon och tranbär. Skogen och myrarna fyller successivt på skafferiet utan att vi har gjort något annat än att veta när och var vi ska leta.
Parallellt har vi byggt upp ett eget skafferi runt huset.
Trädgården har vuxit år för år, liksom växthuset. Vi odlar bland annat potatis, tomater, gurka, zucchini och pumpor. Där finns jordgubbar och hallon, vinbär, krusbär och björnbär. Äppel- och körsbärsträd har fått sällskap av vindruvor och annat som vi ibland själva är lite förvånade över att kunna odla så här långt norrut.
Under delar av året har vi blivit nästan självförsörjande på vissa saker.
Inte för att vi måste. Utan för att vi kan.
Det finns något väldigt tillfredsställande i att fundera på vad man ska äta till middag och sedan inse att en stor del kan hämtas i trädgården, skogen eller vattnet runt omkring oss. Det förändrar också relationen till maten. En öring man själv fångat, potatis man själv satt eller hjortron man plockat på myren får en annan betydelse.
Och kanske finns där en liten förbindelse bakåt till dem som en gång byggde här.
För nybyggarna var kunskapen om skogen, vattnen och årstiderna en förutsättning för att klara sig. För oss är den något vi långsamt återupptäcker.
I år har vi tagit ännu ett steg. Efter att ha tagit jägarexamen ser vi fram emot vinterns toppfågeljakt.
Inte för att försöka leva som människorna gjorde här för snart tvåhundra år sedan. Men kanske för att fortsätta lära oss något av samma sak: att se vad platsen erbjuder, förstå årstiderna och ta vara på en liten del av det som Granberget ger.
During the summer of 2026, we selected three pilot partners from almost 100 applications from Sweden and abroad. The pilot year has now begun with installations in Hemavan, Åre and Borgafjäll.
Under sommaren 2026 valde vi ut tre pilotkunder bland närmare 100 intresseanmälningar från Sverige och andra länder. Pilotåret har nu inletts med installationer i Hemavan, Åre och Borgafjäll.
Tillsammans med våra pilotkunder kommer vi under det kommande året att vidareutveckla varje del av Scandinavian Domes – från materialval och hantverk till logistik, installation och långsiktig hållbarhet – inför den bredare marknadslanseringen 2027.