Det finns gott om ritningar, filmer och guider som visar hur en geodetisk dome är uppbyggd. Men ganska snart upptäckte vi att det är en sak att förstå matematiken – och något helt annat att faktiskt bygga strukturen i trä.
Parallellt med att vi räknade på geometrin och byggde vår första tredimensionella CAD-modell sökte vi kunskap överallt där vi kunde hitta den. Vi tittade på filmer på YouTube, läste på olika webbplatser och försökte förstå hur andra hade löst knutpunkter, vinklar och sammanfogningar.
Sedan började vi experimentera själva.
Lite av en slump hade vi köpt ett antal äldre snickerimaskiner på en auktion på Klaravik. Plötsligt hade vi en fyrkutter med hundratals hyvel- och profilstål, en tung kombimaskin i gjutjärn för sågning och fräsning, långhålsborr samt rikt- och planhyvel.
Det var ingen modern produktionslina. Men det var en riktig verkstad – och framför allt gav den oss möjlighet att börja prova på riktigt.
Vi hyvlade, sågade och fräste. Vi gjorde testbitar, ändrade vinklar och gjorde om. Sådant som såg självklart ut i CAD-modellen visade sig ibland vara betydligt mindre självklart när trä mötte stål.
Redan från början försökte vi också tänka mer som en liten industri än som ett traditionellt enstyckssnickeri. I vilken ordning borde snitten göras? Hur kunde vi undvika onödiga omställningar av maskinerna? Vilka moment kunde göras i serie? Hur skulle vi kunna göra nästa detalj snabbare – utan att den blev sämre?
Men det var först när vi började bygga de små fysiska prototyperna som vi på allvar förstod hur känslig geometrin faktiskt var.
Vid ett av de första försöken hade vi redan tillverkat omkring 300 delar när vi upptäckte att något inte stämde. Felet var nästan löjligt litet: ungefär 0,2 grader. Vi hade inte räknat fel, men vi hade mätt en vinkel i fel plan.
Två tiondels grader låter försumbart.
Men när samma lilla fel upprepas hundratals gånger genom en geodetisk konstruktion blir konsekvensen något helt annat. Delarna ville helt enkelt inte mötas som modellen sa att de skulle.
Vi kasserade de 300 delarna och började om.
Den erfarenheten följde med när vi sedan gick upp i full skala. Där blev problemet ännu tydligare. Det gick att tillverka delarna med våra manuella maskiner, men det var svårt att få den precision – och framför allt den upprepbarhet – som konstruktionen krävde.
I CAD-modellen kunde en vinkel vara exakt definierad. I verkstaden stod vi framför en mekanisk gradskala och försökte avgöra om klingan verkligen stod där vi trodde.
Någonstans där formulerades frågan om.
Vi behövde inte bättre matematik. Den hade vi redan.
Vi behövde hitta ett sätt att ta med oss matematikens precision hela vägen ut till sågklingan.
Det var där jakten på decimalerna började.
During the summer of 2026, we selected three pilot partners from almost 100 applications from Sweden and abroad. The pilot year has now begun with installations in Hemavan, Åre and Borgafjäll.
Under sommaren 2026 valde vi ut tre pilotkunder bland närmare 100 intresseanmälningar från Sverige och andra länder. Pilotåret har nu inletts med installationer i Hemavan, Åre och Borgafjäll.
Tillsammans med våra pilotkunder kommer vi under det kommande året att vidareutveckla varje del av Scandinavian Domes – från materialval och hantverk till logistik, installation och långsiktig hållbarhet – inför den bredare marknadslanseringen 2027.