När vi började utveckla Scandinavian Domes var det mycket vi inte visste.
Vi visste att vi tyckte om den geodesiska formen och att den hade egenskaper som gjorde den både vacker och konstruktivt intressant. Vi visste att vi ville bygga i trä och skapa något som hade sitt ursprung i den norrländska naturen. Och vi visste att ambitionen var större än att bygga några enstaka domer. Om Scandinavian Domes skulle kunna skapa arbetstillfällen på Granberget behövde vi så småningom kunna bygga samma produkt om och om igen.
Men vägen dit var betydligt svårare att förutse.
Under flera år byggde vi därför modeller och senare fullskaliga prototyper hemma på Granberget. Vi räknade på geometrin, sågade hundratals trädelar, provade olika typer av polykarbonat, tejper och silikon och förändrade konstruktionen när något inte fungerade som vi tänkt. Domerna stod ute genom jämtländska vintrar och varma sommardagar. Vi kunde gå ut efter ett kraftigt regn, kontrollera en tätning eller upptäcka en detalj som borde göras annorlunda nästa gång.
Det var ett väldigt bra sätt att lära sig.
Men efter hand började vi också förstå begränsningen.
En prototyp som står några meter från den egna verkstaden befinner sig fortfarande i en ganska skyddad värld. Om något behöver ändras finns maskinerna i närheten. Om en detalj saknas kan vi tillverka en ny. Om vi vill kontrollera något kan vi gå ut och titta.
Så kommer en kommersiell dome inte att leva.
Den ska tillverkas på Granberget, packas, transporteras kanske många mil och monteras på en plats där vi inte själva bestämmer förutsättningarna. Den ska användas av andra människor, på andra sätt än vi kanske föreställt oss. Den ska möta regn, vind, snö, kyla och värme – och fortsätta göra det långt efter att vi har lämnat platsen.
När vi började närma oss en produkt som vi faktiskt skulle kunna sälja blev därför frågorna fler, snarare än färre.
Hur fungerar transporten av en hel dome i praktiken? Hur lång tid tar monteringen när vi inte befinner oss hemma på Granberget? Vilka verktyg och hjälpmedel måste följa med? Vilka detaljer är onödigt komplicerade? Vad händer med tätningarna efter en vinter? Hur fungerar ventilationen när människor faktiskt använder rummet? Hur beter sig eldstaden och skorstenen över tid? Och vilka problem kommer våra kunder att upptäcka som vi själva aldrig har tänkt på?
Det fanns egentligen bara ett sätt att få svar.
Vi behövde släppa ut domerna i verkligheten.
Ur den tanken växte Scandinavian Domes Pilot Program 2026–2027 fram.
I stället för att gå direkt från våra egna prototyper till en bredare kommersiell lansering bestämde vi oss för att bygga tre pilotdomer. De skulle placeras hos tre olika pilotkunder och följas under ett helt år – genom höst, vinter, vår och sommar.
Det viktiga var att de inte skulle stå hemma hos oss.
Vi ville ha andra platser, andra människor och andra förutsättningar. Piloterna skulle använda domerna på riktigt och tillsammans med oss följa hur konstruktionen fungerade över tid. Med regelbundna avstämningar skulle vi samla erfarenheter, diskutera problem och dokumentera sådant som kunde förbättras.
Pilotprogrammet skulle alltså inte bara testa domen. Det skulle testa hela Scandinavian Domes.
Produktionen på Granberget. Packningen. Transporten. Monteringen. Dokumentationen. Samarbetet med kunden. Materialen. Eldstaden. Användningen. Servicen. Och vår egen förmåga att upptäcka ett problem på en pilotplats och föra tillbaka lösningen in i nästa dome.
Det fanns också en annan anledning till att vi ville göra detta just nu.
Samtidigt som pilotprogrammet började ta form höll vår egen produktion på att förändras i grunden. Det manuella snickeri där de första domerna vuxit fram hade kompletterats med digital konstruktion och en femaxlig CNC-maskin. Virket kunde bearbetas med en precision och repeterbarhet som vi tidigare bara kunnat drömma om.
Det innebar att pilotdomerna skulle bli de första som på allvar testade inte bara en ny version av domen, utan också det sätt vi tänker bygga framtidens domer på.
Om en del inte passade ute på en pilotplats var frågan därför större än hur vi skulle lösa problemet just där. Vi behövde förstå varför den inte passade, ändra modellen eller processen hemma på Granberget och se till att nästa del blev bättre.
På det sättet skulle varje pilot kunna förbättra nästa.
Och varje erfarenhet skulle kunna bli en del av den framtida produktionen.
Ett pilotprogram innebär samtidigt något som kan kännas lite ovant när man utvecklar en ny produkt.
Man måste vara beredd att visa att man inte vet allt.
Det hade varit enklare att fortsätta utveckla domerna bakom stängda dörrar tills vi själva ansåg att allt var färdigt. Men någonstans går gränsen för vad man kan lära sig på egen hand. Till slut måste konstruktionen möta människor som inte varit med och utvecklat den.
För oss är därför en bra pilot inte en dome där ingenting behöver förändras.
En bra pilot är en dome som hjälper oss att upptäcka vad som bör förändras innan vi börjar bygga många.
Det är också därför pilotåret får ta ett helt år. En norrländsk dome behöver uppleva mer än några fina sommardagar. Höstregnet ska komma. Temperaturen ska sjunka. Snön ska lägga sig. Våren ska värma konstruktionen igen och sommarsolen ska höja temperaturen på insidan.
Först därefter har vi börjat se hela bilden.
När beslutet väl var fattat återstod nästa fråga.
Vilka skulle vilja vara med?
Vi behövde tre pilotkunder som inte bara ville ha en dome, utan som förstod vad ett pilotprojekt innebar. Människor och verksamheter som var beredda att använda den, leva med den, berätta vad som fungerade och vad som inte gjorde det – och hjälpa oss att göra nästa version bättre.
Vi visste inte hur stort intresset skulle vara när vi öppnade möjligheten att anmäla sig.
Det skulle visa sig att vi inte behövde oroa oss.
När ansökningarna började komma fick vi möta en mängd människor, platser och idéer som vi aldrig själva hade kunnat hitta på. Till slut hade vi närmare hundra intresseanmälningar och ett betydligt svårare problem än att hitta tre piloter:
Hur väljer man tre när så många skulle kunna lära oss något?
Det blev nästa del av resan – och betydligt svårare än vi hade föreställt oss.
During the summer of 2026, we selected three pilot partners from almost 100 applications from Sweden and abroad. The pilot year has now begun with installations in Hemavan, Åre and Borgafjäll.
Under sommaren 2026 valde vi ut tre pilotkunder bland närmare 100 intresseanmälningar från Sverige och andra länder. Pilotåret har nu inletts med installationer i Hemavan, Åre och Borgafjäll.
Tillsammans med våra pilotkunder kommer vi under det kommande året att vidareutveckla varje del av Scandinavian Domes – från materialval och hantverk till logistik, installation och långsiktig hållbarhet – inför den bredare marknadslanseringen 2027.